Ruben Wätte ?>

Ruben Wätte

”Jag är 5 och sitter på en båt i Köpenhamn och hamrar ned en spik i en träbit. Solen skiner men jag känner varken staden, språket eller min pappa som hamrar på något annat ett par meter bort. Istället är jag helt försjunken i ögonblicket, så närvarande som bara ett barn kan vara.

Jag är 7 och glider omkring på min cykel, full av tillit och med Delsbobygden som mitt hela universum. Ibland fiskar jag, ibland spelar jag backgammon med min vän Björne som är bilmekaniker och gillar fikapauser. Ingenting hotar eller distraherar mig från det väsentliga, jag älskar att leva.

Jag är 9 och har somriga ben fulla av skrubbsår och blåmärken. Likt ömma medaljer vittnar de om tagna risker och tappra försök. Min fysiska odödlighet vägs upp av en annan typ av känslighet, en sorts mottaglighet som lätt kan misstas för svaghet trots att det egentligen är min främsta styrka.

Jag är 15 och lever för sommarnätternas äventyr. Lovets långa ledighet är ett glimrande pärlband av möjligheter. Jag vill lära mig nästa trick. Jag vill snabbt bli vuxen för att bli ännu mera fri, men jag vill för allt i världen inte förlora den barnsliga frihet som jag redan åtnjuter.

Jag är 21 och säger upp mig, inte bara från jobbet som nattstädare på en lyxrestaurang utan från det hela begränsade liv av arbete och ofrihet som jag har att se fram emot. Jag väljer istället konsten och omfamnar både den frihet och den ovisshet som följer detta livsval.

Jag är 31 och arbetar konstnärligt med att skapa förståelse och förändring – inom mig, omkring mig och bortom mig. Jag provar, möter och samtalar mig fram i världen för att lära in och ut allt som intresserar mig. Alla tidigare upplagor av mig själv finns fortfarande kvar inom mig. Under Tallarna är platsen som jag utgår ifrån och återkommer till.”

Tillbaka